Jag
väcktes en natt
av en jamande katt
ock en jamande katta
som lekte tafatt.
Det var sång och musik,
det var suckan och skrik,
det var mars,
det var månsken och kattromantik!
Det var strykarkatten Frans
ifrån bygden nånstans,
en fullfjädrad usling
från morrhår till svans.
Och välborna Lizz
från vårt fideikommiss,
som aldrig till förne
har haft kissemiss.
Lilla nåden förförd
av en luns utan börd?
Ja, uppriktigt talat,
man kände sig rörd.
Hon fick ingen chans
att hålla distans.
Nog skulle han snöpas,
en sådan Frans.
Och nu är det så,
Att Lizz väntar små.
Ack, ödet, hur grymt
det kan vara ändå.
Och senast i natt
hojta Franz som besatt.
Har man hört en sån tusande
bövel till katt.
Blandat
